Page 8 - Recensioner_Opsis_nr1-2021
P. 8

O SISRE S AR
Våtmarkens sista axolotl?
Mitt bottenliv – av en ensam axolotl
av Linda Bondestam
Förlaget och Berghs förlag 2020
Världen är full av intressanta växter och djur. Frågan är om vi kan och hinner utforska och skydda dem innan ekonomis- ka intressen utrotat fler arter och därmed också minskat mänsklighetens chans att överleva på längre sikt. Det finns dessutom förmodligen många ännu inte upptäckta arter som är illa ansatta i urskogar som nu exploateras i hög fart.
Linda Bondestam låter ett litet gulligt groddjur berätta hur våra handlingar och klimatkrisen påverkar hans livsmiljö. Som läsare känner jag starkt för det lilla leende djuret och skäms över en del oöverlagda handlingar. Bondestam lyckas utan att använda pekpinnar, inspirera den vuxna läsarens reflekterande. Barnläsaren upp- fattar nog inte den skarpa undertonen
mot klimatkollapsen, utan känner snarare varmt för den lilla varelsens lek och liv till- sammans med de dansanta tigersalaman- drarna. De som senare kryper upp på land när de fått lungor och lämnar jagberätta- ren i bottenlivets ensamhet.
Varelsen är en axolotl, ett groddjur som jag inte är bekant med. Först trodde jag att den var påhittad, men det visar sig att vårt berättarjag är ett stjärtgroddjur som ingår i gruppen mullvadssalamandrar. De kan ha olika färg och tappar de ett ben eller en annan kroppsdel, växer ett nytt ut. Den självläkande axolotlen är endemisk och bottenlevande i en sjö utanför Mexiko City, nu gravt hotad av föroreningar. Trots redovisade yttre hot bibehåller Linda Bondestam sin lekfullt humoristiska och hoppfulla ton berättelsen igenom.
Liggande format med 24 innehållsrika uppslag som det lönar sig att stanna upp vid, låta sig förundras och charmas av. Alla uppslag är värda att sjunka in
i och utforska över tid. Den lilla axolotlen är i sitt berättande helt
naturligt begränsad av sin ungdom och begränsade erfarenhet, vilket samtidigt är en tillgång när det gäller att träffa barn- läsarens nyfikenhet och lust att engagera sig. Bildberättandet är absolut nödvändigt för tolkningen av varelsens livsmiljö och erfarenheter, texten är begränsad. Vår axo- lotl är en oemotståndlig figur med sin ljusa fyrbenta kropp och starka stjärt. De yviga chockrosa gälarna (tofsar säger han själv), det stora avståndet mellan ögonen och
det ständiga leendet som vilar i mungipan gör huvudfiguren älskansvärd. Som läsare hoppas man verkligen på hans och artens överlevnad.
I bild visas en samtida urban miljö med detaljer som stora hamburgerskyltar, höghus
      8
N
E
P
C
R
E














































































   6   7   8   9   10