Page 16 - Recensioner_Opsis_nr1-2021
P. 16

O SISRE S AR
En bildberättares trollerilåda
Berätta med bilder
av Olof Landström Lilla Piratförlaget 2020
Tonen i Olof Landströms Berätta med bilder är underfundigt underskruvad, precis som i animationsklassikern Kalles klätterträd som pärmbilden refererar till. När Landström gläntar på locket till
sitt långa värv som bildberättare utlovas varken instruktioner eller recept. Istället ”mest självklarheter och sånt som kan vara bra att inte glömma bort” blandat med ”lite egna minnen och funderingar”. De påståendena ska inte tas på allt för stort allvar. Egentligen är det en gigant som talar, men en av blygsam sort.
Olof Landström har berättat med bil- der hela sitt liv. Till en början mest i form av tecknad film, senare i bilderböcker. Ofta tillsammans med andra, särskilt frun Lena Landström. Genom åren har han renodlat en tecknarstil som förlitar sig på kraften hos den enkla, levande men precisa, linjen. Nisse, Bu och Bä, och Benny är bara några av många odödliga bilderbokskaraktärer han gett kropp och liv.
För att visa vad bilderbok kan vara, har Berätta med bilder själv iklätts ett snillrikt bilderboksformat. Att den är slimmad
och stramt hållen speglar Landströms
bildberättarideal: ”allt onödigt krafs får man städa bort”. Inga svulstiga svador
här inte. Istället korta kärnfulla kapitel försedda med poetiskt fantasieggande rubriker som: pareidoli, det oväntade, luft, lust, lämna plats, orientering, intryck, storasyster osv.
För den som njuter av bilder men
inte själv gör bilder är det guld värt att få insyn i de tankar och processer som ligger bakom. Landström är skicklig att sätta
ord på abstrakta fenomen som hur han frigör sin kreativitet genom att vara ”lite frikopplad i huvudet” eller hur det kan vara värt att låta slumpen vara ens vän. Samtidigt levereras konkreta exempel och handfasta råd. Exempelvis hur det speciella i en skiss kan hänga på en pytteliten detalj som måste ”vårdas ömt” så den inte slar- vas bort, såsom formen på Nisses nacke.
Så framträder tydligt hur det skenbart enkla hos en välfungerande bild bottnar
i omsorgsfullt arbete omfattande krea- tivt sökande, svåra vägval, samt tålamod
att hålla på tills bilden blir ”levande och självklar”. Eller uttryckt på Landströms lakoniska vis: ”en hel del knåpande blir det faktiskt”, från skiss ända fram till val av typografi och formgivning.
Berätta med bilder utmärker sig också för sin uppfriskande rakt-på-sak ärliga ton. Lust måste finnas för att det ska bli bra, menar Landström. Själv tackar han nej till bilderboksmanus om inte tycke uppstår och tron på att det blir en bra bok infin- ner sig. Men när det väl gör det ”har man nästan skrämmande möjligheter att forma den slutliga berättelsen”. Det är bara en av många ögonöppnande formuleringar i bok- en att stanna inför och begrunda. En annan är den om att inte ge efter för viljan att imponera med ”handens skicklighet” så att bilden blir fin men övermättad och ”allting är så färdigt och så i detalj redogjort för, att just ingenting finns kvar att fundera över.”
I samarbetet med textskribenter före- språkar Landström ömsesidig respekt för varandras kunnande men också lyhördhet och vilja att, om helheten så kräver, ta ett steg tillbaka och ge den andra mer plats. Så visst ges här goda råd om hur man bildberättar, även om de är formulerade som egna erfarenheter snarare än norme- rande instruktioner. Det som hos mig gör djupast intryck är den mix av disciplin och trolleri som Landström menar behövs för att upprätthålla berättelsens illusion så
att den som läser/tittar/lyssnar ska vilja fortsätta vistas i den.
Berätta med bilder är en liten bok med stort innehåll för alla intresserade av bildberättande i allmänhet och Land- ströms bilder i synnerhet. Den nyfikna
får veta vad ”Landströms låda” är, medan den nostalgiska påminns om bortglömda tecknade favoritserier som Mandrake eller Knoll och Tott. Vems bilder och berättel- ser som gjort störst intryck på Landström tänker jag inte avslöja här. Men så mycket kan sägas att svaret framstår som helt självklart. Pärmens Kalle i klätterträdet
(= Olof Landströms alter ego?) har helt klart åldrats med förundran inför livet och skapandet i behåll.
Maria Lassén-Seger
barnlitteraturforskare
      16
N
E
P
C
R
E



































































   14   15   16   17   18