Page 15 - Recensioner_Opsis_nr1-2021
P. 15

 Spänning i vardagen
Spöksomrar
av Mårten Melin Rabén & Sjögren 2020
sommartid i snarlika landsbygdsmiljöer. Nova är huvudperson i ”Flickan och
trädet”, den första berättelsen. Hon stiger av bussen för att tillbringa en tid av som- marlovet hos kompisen Elsa och hennes föräldrar på deras sommarställe – om deras ärvda trähus, rött och stort, kan kallas så. Oj! utbrister Nova när hon ser huset.
Hon får ett eget rum, fint och vackert. Och märkligt. Mitt i
natten vaknar Nova och känner doften av sock- ervadd. Genom fönstret syns ett körsbärsträd, men inte fanns det väl något sådant i trädgår- den? Nova ser en flicka också, och en pojke, och ... Vad är detta? Vilka är de?
Sebastians föräldrar är skilda. Han bor nu med mamma i ett hus på landet. Där ska hon sitta i sommar och skriva en bok om anti- kviteter. Och Sebasti- an som tänkte att de kunde ha åkt någon- stans på sommarlovet, utomlands till exempel.
Det är utgångs- punkten för ”Vintage”, nästa berättelse eller romanett. Mamma samlar på antikviteter och begagnade saker. Fast hon gillar inte or- det begagnat. De åker
till en loppis och hon köper en 1800-tals- säng – nyrokoko eller nygustaviansk? – till Sebastian.
Men det är något konstigt med sängen. Sebastian får så märkliga drömmar och sängen rör ju på sig, den förflyttar sig. Någon suckar i rummet och när Sebastian sitter vid datorn för att spela Minecraft står ett torn där – ett torn som inte han har byggt!
I den sista berättelsen, ”Ön”, kommer Hanna, hennes lillasyster, mamma och extrapappa till sitt hyrda sommarhus. Hanna träffar en tuff tjej på stranden. Som
   Detta är en, blott en enda. av de nio böcker som den synnerligen flitige Mårten Melin gav ut under 2020. Just det, hela nio böcker. Lika många kom dessutom 2019. Melin debuterade 2003 och har hunnit skriva cirka 90 böcker: romaner, tecknade serier, bilderböcker, noveller och dikter. Imponerande.
Spöksomrar är en samling noveller
eller romanetter, som Melin kallar dem, med tre olika men lika unga huvudper- soner; Nova, Sebastian och Hanna, alla tretton år. Berättelserna utspelar sig under
Mårten Melin. FotoTom Wall
en Blondie ser hon ut fast hon heter Nicki. Tjejerna utmanar varann. Vem simmar fortast ut till ön?
En liten ö. Hanna kan se att bara hon och Nicki är där. Ändå tycker hon det känns som om någon tittar på dem. Till- baks på fastlandet blickar Hanna ut över vattnet igen – då syns en pojke på ön.
Mårten Melin berättar spännande. Beskrivningarna av personer och miljöer är lagom avvägda, varken för lite eller för mycket. Det blir levande berättelser, som ur verkligheten. Hans främsta styrka är att skildra vardagen, skapa spänning i var- dagliga händelser. Det räcker att Nova och Elsa åker till stan och besöker hembygds- museet, en grannfamilj flyttar in bredvid Sebastian och hans mamma, Hannas möte med Blondie.
Han skildrar också ung kärlek, ömt och fint. Som när Hanna plötsligt kysser Nikki och Nikki sen kysser Hanna. Eller då Sebastian drunknar i grannflickan Ajlas stora bruna ögon. Men så är det spöke- rierna, det övernaturliga. Boken heter ju Spöksomrar och innehåller spökhistorier, tre helt naturliga spökhistorier.
Även det övernaturliga skildras – i alla fall nästan – som en del av vardagen. Det spökar under färre eller fler sidor och så var det inte mer med det. Boksidorna fladdrar aldrig till, golvet under en börjar inte skaka (så där plötsligt, hemskt och skickligt som hos Sveriges barnspök- mästare, Amanda Hellberg och Kristina Ohlsson). Varför ska det då ens spöka?
Fräck åsikt kanske men jag undrar
om inte Mårten Melins romanetter blivit bättre ändå om det vardagliga fått ta ännu större plats – på bekostnad av spökerier och annat övernaturligt?
Bengt Eriksson
kulturjournalist och recensent
 15









































































   13   14   15   16   17