Page 12 - Recensioner_Opsis_nr1-2021
P. 12

O SISRE S AR
Heltäckande verk
om en av våra
största författare
Vart längtar min fot
Om Barbro Lindgrens författarskap av Ulf Boëthius
Makadam 2020
världens främsta barnbokspris, priset till Astrid Lindgrens minne, ALMA-priset. Hennes produktion är omfattande. Mer än 130 titlar har det blivit sedan debuten 1965. Och fler böcker kan det säkert bli. De två senaste, Hajbarnet och Är detta verkligen stjärnor, gav den 83-åriga författa- ren ut så sent som 2020.
Barbro Lindgrens särart som förfat- tare kunde man ana redan från början. Den framträdde i en speciell blandning
av ljus och mörker, en uppsluppen humor och ett melankoliskt allvar samt av en absurdism som drar både mot det mörka och det crazybe- tonade. Genomgående i författarskapet är likaså det stora intresset för livsfrågorna. Det är livet självt som är Lind- grens huvudämne, slår Boëthius fast.
Lindgren började tidigt skriva parallellt för barn och vuxna, och många av hennes verk har allålderskaraktär. Hon vill bryta den ofta godtyckliga gränsen mellan barnlitteratur och vuxenlitteratur, vilket framgår av de undertitlar hon ibland ger sina böcker: ”den första pekboken för vuxna” benämns till exempel Titta Max grav!
(1991). Genremässigt har Lindgren ett brett register: romaner, dikter, visor, bilderböck- er och teaterpjäser. Bland det hon skrivit för vuxna märks från senare år främst
en rad självbiografiskt inriktade verk i dagboksform och filosofiska tänkeböcker. De tilldrar sig vanligen i trakten kring Glömminge på Öland, där Barbro Lindgren numera är bosatt. Hon blandar stort och smått, varvar filosofiska tankar om livet
och döden med berättelser om landskapet, naturen och människorna på ön. Hennes favoritfilosofer är Schopenhauer och Nietz- sche samt portugisen Fernando Pessoa.
Boëthius behandlar vuxenboksutgiv- ningen nästan lika noggrant som barn- böckerna, men tyngdpunkten ligger på
de senare. I åtta välmatade kapitel som huvudsakligen är kronologiskt upplagda får vi följa författarskapets utveckling. Det är ingen biografi i egentligen mening, påpekas det inledningsvis. Snarare rör det sig om en ”författarskapsbiografi”. Boëthius skildrar den Barbro Lindgren som framträder i texterna, i olika uttalanden och intervjuer. Men då mycket av det hon skriver har själv- biografiska inslag får läsaren en bild även av personen Lindgren, av hennes närmaste samt av hennes erfarenheter och upplevel- ser, visserligen fiktivt omstöpta. Någon kontakt med författaren har Boëthius inte haft under sitt arbete. Ibland kan jag nog tycka att det kunde ha varit befogat att någon gång ha ställt en fråga till Lindgren.
Den metod Boëthius främst använ- der sig av är närläsningens, där särskilt böckernas tematik belyses. Intertextuella aspekter tas även upp och författarskapet sätts genomgående in i sin samtidskontext. Lindgrens verk berör ofta tidens samhälls- debatter, även om hon aldrig är direkt po- litisk. Bland annat kan man se kopplingar till debatten om det fria barnet och lekens betydelse som tog sin början på bred front efter krigsslutet 1945 samt till 1960-talets diskussioner om en ny mansroll. Likaså gör Boëthius analyser av språket, symboli- ken, berättargreppen och berättarperspek- tivet. Ofta dröjer han även vid receptionen av författarskapet och infogar citat från dåtidens recensioner.
     Med stor förväntan öppnar man Ulf Boëthius biografi om Barbro Lindgrens författarskap med den poetiska titeln Vart längtar min fot. Detta är det första heltäck- ande verket om en av våra största barn- boksförfattare, ett imponerande arbete, tungt vägande även i konkret betydelse med sina närmare 400 sidor. Och nog för- står man att det krävs åtskilliga sidor för att ge rättvisa åt Barbro Lindgren, en av våra mest älskade författare, flitigt utlånad på biblioteken och översatt till mer än 30 olika språk. År 2014 blev hon också den första svenska författaren som tilldelades
Illustration ur Titta Max grav! (1991).
12
N
E
P
C
R
E









































































   10   11   12   13   14