Page 11 - Recensioner_Opsis_nr1-2021
P. 11

 Starkt och berörande om flykt
Prinsen av Porte de la Chapelle
av Annelie Drewsen Rabén & Sjögren 2021
Salar betraktar sig som en som klarar
sig. Han kom oftast undan polisen i Iran. ”Men ibland tog de honom. Orden var knivhugg. ´Jävla afghan`. ” Han kom
till slut till Sverige, men blir utvisad till Afghanistan efter tre och ett halvt år och tre försök att få asyl. Där har han aldrig satt sin fot och dit vill han för sitt liv inte komma. Extramamman Karin har gjort allt hon kan för att hjälpa honom att få stanna i Sverige, Salar har också fått en lillebror och han har lärt sig svenska. Nu är han på väg till Frankrike där han har hört att det skulle vara lättare att få stanna. Han orkade inte säga hej då till Karin, det hade gjort för ont. Till slut skickar han ett kort sms till henne där han meddelar att han är ok.
Det här en fiktiv berättelse som bygger på verkliga omständigheter. Annelie Drewsen är svenska två-lärare i Rinkeby och har mött många nyanlända barn och ungdomar. Prinsen av Porte de la Chapelle
är en stark, rak och gripande roman som berör på riktigt. Den går rakt in i hjärtat. Jag imponeras av det laddade språket som är tillsynes enkelt, men i själva verket rymmer både klarhet, sorg och ilska. Bitvis blir de korta meningarna ren poesi. Texten gestaltar människor och miljöer med
en effektiv exakthet och energi. Här har många moderna författare något att lära.
Att vara på flykt är att utsätta sig för andra människors både välvilja och ovilja. Innan Salar nått sitt mål, Paris, har han både räddats och utsatts för våldtäkt. Av samma lastbilschaufför. Allt är berättat utifrån Salars perspektiv, men i tredje person. Drewsen har gjort studieresor till Paris för att kunna beskriva så trovärdigt som möjligt. I den franska huvudstaden hamnar Salar i ett tältläger vid Porte de
la Chapelle, som är en tunnelbanestation och knutpunkt på gränsen mellan centrala
staden och förorterna. Frivilligorgani- sationer delar ut mat, men smutsen och råttorna är en del av vardagen. Så här står det om en av de enkla boningarna:
”Fyra par skor utanför ett grönt tält.
/ Något börjar här och något annat tar slut.” Salar träffar Najib som blir hans
vän och hjälper honom att klara det tuffa livet som flykting. Najib har liksom Salar utvisats från Sverige och de talar båda dari, ett språk som talas i delar av Afgha- nistan och är besläktat med persiska. Ofta lämnar pojkarna eländet i lägret och får ett aningen mer värdigt liv genom att besöka det lokala biblioteket och svenska kyrkan.
Salar har tur. Den franska motsvarig- heten till Migrationsverket ger honom möjlighet att söka asyl i Frankrike och därmed får han ett enkelt rum på ett boende och hjälp att skaffa bankkort. Det är december och han ska fira jul och nyår med svenska mamma-Karin och lillebror Albin som hyrt en lägenhet i Paris. Liksom tusentals andra är vännen Najib fortfaran- de kvar i ett tältläger.
Drewsens bok stör och berör. Och hon ger läsaren möjlighet att själv känna och tänka med sitt koncisa språk.
Cecilia Östlund
  11
















































































   9   10   11   12   13