Page 6 - Opsis nr 3 2020
P. 6

O SISRE S AR
Spretigt och
mångsidigt om
Pippi Långstrump
Pippiperspektiv
Red: Maina Arvas
Astrid Lindgren text 2020
Jubileumsbok i stort format med ett
otal kända skribenter som får berätta om sitt personliga perspektiv på Pippi, med tonvikt på kända. Det var inte riktigt vad jag väntat mig att olika perspektiv skulle innebära. Men det finns annat också.
Det ligger en glädje i att bli överraskad, upptäcka nya perspektiv och hitta för- djupande texter som Per Svenssons (jour- nalist i DN, författare) om de två samtida hjältarna Pippi och Stålmannen, världens starkaste flicka och världens starkaste man. Båda agerar i krigstid. Båda är rättrådiga och självständiga, de är outsiders och und- viker att ta till våld.
Den riktigt stora behållningen av läsningen får jag av Lena Lind Palicks språkvetenskapliga essä. Palicki är tidigare språkvårdare och nu verksam vid Stock- holms universitet. Hennes bidrag har titeln ”Ordvitsar och samtalsuppror” och behandlar det nydanande samtalsspråket
i en barnbok 1945. Pippi bryter mot alla den tidens uttalade och outtalade sam-
Illustration Kristina Abelli. Pippi och Superbruden i köket, 1977.
”superbruden sitter prydligt och snällt vid frukostbordet med benen tätt ihop, medan Pippi guppar på stolen och petar sig i näsan.
     6
talsnormer för barn, framhåller Lena Lind Palicki.
Astrid Lindgren närmar sig talspråket, hon låter Pippi tala som ett barn. Duar frö- ken och håller långa högljudda monologer och bryter ständigt mot gällande samtals- strukturer i en tid när barn helst skulle vara tysta i vuxnas sällskap. De språkliga hierarkierna bryts och Pippis bokstavliga tolkning gör dem svåra att bemöta. Här sker en språklig maktförskjutning. Essän är också publicerad i Språktidningen nr 5/2020.
Den tjocka boken är genomillustrerad med foton, filmbilder och nytecknade illustrationer, men jag saknar en text om vad Ingrid Vang Nymans bildgestaltningar kan ha betytt för Pippifigurens
triumftåg i barnens värld och
bland oss vuxna. Jag tror att Vang Nyman varit viktig för både karaktärens ut- formning och gestaltningen av hennes omgivning. Pippis karaktär, språk och framfart har inte stått helt oemotsagd det visar Annina Rabes grundliga genomgång under rubriken ”Varje Pippifejd speglar
sin tidsanda.” Hon har skrivit en intres- sant exposé över de kritikerstormar och kulturdebatter som dykt upp av och till under de 75 år som Pippirebellen fortsatt att provocera och fascinera oss.
För mig mest överraskande är att
en krönikör i Allgemeine Zetiung drar paralleller mellan Donald Trump och Pippi. Han menar att den våg av infantil populism som drar över världen orsakas av människor som har Pippi som förebild. Astrid Lindgren görs alltså indirekt ansva- rig genom denna märkliga argumentation.
Den första brutala sågningen utfördes 1946 av litteraturkritikern, professorn i pedagogik och psykologi, John Landquist som menade att Pippifiguren är direkt skadlig och helt onaturlig och sinnessjuk. En kritik som många hakade på i upprörd- het över den då s.k. ”fria uppfostran” som samtidigt var föremål för debatt. Det är nu jag får lyssna till mina förtjusta föräldrars högläsning av den första Pippiboken och dessutom ta del av deras version av ”fri uppfostran”.
Samma typ av invändningar dök upp
N
E
P
C
R
E




































































   4   5   6   7   8