Page 2 - Opsis nr 3 2020
P. 2

 O SISRE S AR
Hjärtevärmande
och överraskande
för mellanåldern
Alaska
av Anna Woltz
Översättning av Olov Hyllienmark Lilla Piratförlaget 2020
”Nästan lika bra som Bron över Terabitia. Jo, lika bra. Schysst.
I somras hade jag besök (på två meters avstånd) av unge Jesper som sedan flera år har bestämt sig för att ingen bok som jag försöker pådyvla honom som nöjesläsning är i samma höga klass som favoritboken Bron över Terabitia, Katherine Patersons mest kända bok.
Alla mina förslag nobbades också i år. Länge var det så.
Men när jag själv hade läst den holländska författaren Anna Woltz varma, humoristiska, rörande – och spännande – kapitelbok Alaska slog det mig att denna bok faktiskt har många likheter med ALMA-pristagaren Patersons starka berät- telser för mellanåldern.
Liksom Katherine Paterson är Anna
Woltz en lysande psykolog, som kryper under huden på de unga utsatta människor hon skapar. Och med samma säkra estetiska känsla som den amerikanska författarinnan utvecklar Anna Woltz i Alaska (den första bok av henne som har översatts till svenska) sina sorgsna huvudpersoners inneboende styrka och livsmod.
Jesper mutades med Magnum glass (ja, jag erkänner). Sedan öppnade han boken. Och började tyst och koncentrerat läsa.
Jesper gav alltså betyget ”schysst” – efter att, liggande på mage på en klippa, ha sträckläst boken Alaska.
Och då har han ändå inte hund!
Ett rafflande triangeldrama är berättelsen om den svårt epilepsisjuke trettonåringen Sven, pojken som bestämde sig för att vara känd för något annat än sin epilepsi, den jämnåriga sorgsna flickan Parker samt den unga assistanshunden/terapihunden Alaska.
Hunden som båda barnen behöver. Men på helt olika sätt.
Vartannat kapitel består av Svens berättel- ser – ibland bentorra, stundtals cyniska, ofta gripande. I vartannat kapitel får läsa- ren möta Parker med all hennes längtan.
Parker, som älskar Alaska över allt på jorden. var den kloka hundens första ägare. Men – eftersom Parker har en allergisk bror – förlorade hon för fyra månader sedan Alaska till Sven.
När berättelsen börjar vet Parker inte var hon nu finns, hennes saknade fyrbenta älskling, Golden retrievern Alaska, vit som snö, med trekantiga, nedhängande öron och de fina mörka ögonen.
Det är inte bara förlusten av Alaska som har gjort att Parker har haft den värsta sommaren i sitt liv. Hennes föräldrar är nedbrutna efter ett ouppklarat väpnat rån mot deras lilla affär och det har medfört att Parker, trots att hon bara är ett barn, får ett alldeles för stort ansvar för sina tre bråkiga småbröder.
Allt är kaos och ensamhet för henne. Parker och Sven som aldrig tidigare har mötts börjar efter sommaren samma skol- klass, klass 7 B. Båda bävar.
Sven, som är helt ny i skolan, hade tänkt ut att han direkt första dagen skulle göra något helt spektakulärt. Så att hela skolan skulle veta vem den nye killen är. Så han
Anna Woltz. Foto Carlie Hermés.
skulle vara Någon som imponerar och slippa vara det där miffot Sven som ligger och dreglar och skakar.
Sven är faktiskt inte speciellt intresse- rad av hundar men han behöver hunden Alaska för att överhuvudtaget överleva.
Alaska är en fantastiskt skicklig assi- stanshund som till och med kan förvarna Sven i tid så att han slipper dråsa i golvet när epilepsianfallet kommer.
Som det ska vara i en härlig mellan- åldersbok bjuder intrigen i Alaska på oväntade vändningar – här finns såväl nattliga utflykter som luvmaskering och kidnappningsförsök.
Den känslomässiga höjdpunkten är scenen där Alaska äntligen måste välja själv vilken av sina ägare hon vill vara med. Litet Brechskt faktiskt – den som gillar teater kommer kanske att tänka på drama- tiken i Den kakukasiska kritcirkeln ...
Det här är en hjärtevärmande och på många sätt överraskande bok. Jag tror
att den ger upphov till viktiga samtal om sjukdom, ensamhet, skam, avund, vänskap. Och längtan.
Kanske längtan efter en egen hundvän ... Anna Woltz har skrivit 24 böcker för unga läsare, som har översatts till nitton språk. Hon har vunnit flera priser. Alaska nomi- nerades till Deutscher Jugendliteraturpreis 2019.)
Lena Kjersén Edman
    2
N
E
P
C
R
E


























































   1   2   3   4   5