Opsis nr 3 2020
P. 1

O SISRE S AR
Fascinerande om Vasa
Drömmarnas skepp
av Johanna Wilson Rabén & Sjögren 2020
Det svenska örlogsfartyget Vasa förliste utanför Beckholmen i Stockholm på sin jungfruresa den 10 augusti 1628. Medan skeppet långsamt gled ut ur Stockholms hamn sköts salut. Men den ståtliga avfär- den fick ett tvärt slut, när några kastvindar fyllde seglen. Vasa började då kränga så kraftigt att vatten forsade in i de öppna kanonportarna. Trots att skeppet var bara 120 meter från stranden sjönk det och mellan 30 och 50 människor omkom.
Att detta storslagna skepp, avsett att bli en symbol för Sveriges stormakt och dess krigarkung Gustav II Adolf, så snöp- ligt gick till botten var en stor katastrof. Sverige som låg i krig med Polen och var engagerat i religionskrigen i Tyskland behövde en stark flotta, särskilt som man lidit svåra förluster till sjöss under 1620-ta- let. Kungen var angelägen om att Vasa skulle bli det stiligaste skepp man kunde tänka sig och med stor iver hade han själv
när han var hemma från fronten engagerat sig i fartygsarbetet på Skeppsholmens varv. Det var viktigt att Vasa genom sin storhet och skönhet kunde ingjuta respekt och fruktan hos fienden. Och nog blev det ett anslående fartyg, rikt utsmyckat med runt femhundra skulpturer, målade i lysande färger.
Men Gustaf II Adolf hade alltför ener- giskt jagat på färdigställandet av skeppet, och flera gånger kommit med krav på förbättringar, bland annat önskemål om ett extra batteridäck och ändringar av skeppets proportioner. Skeppsbyggmäs- taren, nederländaren Henrik Hybertsson, som hann avlida innan skeppet var klart, hade insett att kungens många idéer om ständiga förbättringar innebar betydande problem. Framförallt riskerade skeppet att inte bli tillräckligt stabilt. Men Hybertsson var sjuk och blev alltmer kraftlös. Och vem satte sig emot den store krigarkung- ens, Lejonet från Nordens, önskemål. De krängningstest som borde ha genomförts slarvade man med. Så gick det som det gick. Man kan säga att det var hybris som fick Vasa att förlisa. Nu kan det unika
och ovanligt välbevarade skeppsvraket, som bärgades i april 1961, beskådas i en permanent utställning i Vasamuseet på Djurgården.
Den fascinerande historien om Vasas tillkomst och undergång har inspirerat Johanna Wilson till Drömmarnas skepp. Som barnboksförfattare är hon inte
ensam om att ha fängslats av Vasaskeppets historia. Bertil Almqvist har i bilderbokens form skildrat skeppets öden i Sagan om
Johanna Wilson. Foto Gabriel Liljevall
Vasa (1965). Trettio år senare kom fak- taboken Nu seglar Vasa (1995) som inleds med en berättelse skriven av Mats Wahl med illustrationer av Sven Nordqvist. Här är det genom två tvillingpojkars ögon som vi upplever de dramatiska händelserna.
I Vasagrisen (2000) av Björn Bergenholtz berättas det om grisen Lindbom som tas ombord på skeppet för att vara en del av matförrådet.
Drömmarnas skepp är den hittills enda ungdomsbok som handlar om Vasaskeppet. Wilson följer relativt nära de faktiska händelserna, och flera av personerna har samma namn som i verkligheten. Hon belyser också de ekonomiska svårigheter som man hade att brottas med på skepps- gården. Det blev svårt att betala ut löner till de anställda som hotade med att gå i strejk. På grund härav försenades skepps- bygget. Samtidigt knyter hon effektivt samman dåtid och nutid genom att låta skeppsbyggmästarens dotter, Josefina Hybertssons öde löpa parallellt med en modern Josefinas historia. Den sistnämnda har också förlorat sin far som var anställd på Vasamuseet och höll på att skriva berät- telse om Vasaskeppet med skeppsbyggmäs- tarens dotter i centrum.
Wilsons roman utvecklas till ett slags metaberättelse om maktspel och intriger
i ett samhälle där klasskillnaderna var stora. Men Drömmarnas skepp är också en berättelse om ung kärlek och sorgen efter en älskad far. Dessutom ges inblick i 1600-talets samhälle. Inte minst belyses de levnadsvillkor som då gällde för kvinnor. Wilson bygger sin skildring på breda kun- skaper, och hennes roman levandegör ett stycke historia som inte upphör att väcka intresse. Själv fick jag en oemotståndlig lust att besöka Vasamuseet än en gång, vilket måste anses vara ett gott betyg.
Drömmarnas skepp är Wilsons andra bok. Hon debuterade 2019 med Nu är det Julia, en adventskalenderbok om tjugofyra kapitel. Hon är även känd från film och teater, har medverkat i flera filmer och skrivit filmmanus.
Lena Kåreland
litteraturvetare och professor em. barnbokskritiker i SvD
     1
N
E
P
C
R
E








































































   1   2   3   4   5