Page 7 - Opsis nr3 2019
P. 7

O SISRE S AR
Tröst åt små och stora drömmare
När månen glömde
av Jimmy Liao
Övers. Anna Gustafsson Chen Mirando, 2019
Taiwanesisk bilderbok är vi inte bort­ skämda med. Men tack och lov finns flera av stjärnskottet Jimmy Liaos verk sedan tio år tillbaka på svenska, främst utgivna av Mirando Books som satsar på att ge den svenska bilderboksmarknaden en välbe­ hövlig global vitamininjektion.
När månen glömde har många av Liaos särdrag: starkt bilddrivet berättande (ofta helt utan text), existentiell tematik, absurda inslag och brett ålderstilltal. Hans bilder­ böcker följer inga standardmått utan ten­ derar vara små och mångsidiga i rent bok­ stavlig bemärkelse, dvs tjocka. De utspelar sig i såväl urbana som suggestivt drömska miljöer, gärna sammanflätade så att jättelika stumma vilda djur ses skymta bland storsta­ dens skyskrapor. Detta grepp, också i form av en jättekanin som återkommer i flera av hans böcker, talar om för läsaren att vi rör oss i yttre och inre landskap samtidigt. Liaos verk bottnar i att fånga och väcka känslor. Tonläget växlar från roande till oroande absurt, milt vemod till jublande triumf.
Liaos illustrationsstil är lättillgängligt serietecknar­aktig med spröda tuschlinjer
och säkra färgval. När månen glömde är rakt igenom blå. Färgvalet understryker be­ rättelsens melankoli, i form av ”the blues”, som går igen i stillsam skymning och dunkel natthimmel. Allvarstonen ljuder redan på försättsbladen innan berättelsen börjar. Där sitter en ung man med nollställd min på kanten av ett balkongräcke i månskenet. På nästa uppslag befinner sig både man
och måne i fritt fall. På titelbladet ses några krossade blomkrukor mannen dragit med sig i fallet samt hans ena gula toffel. Var eller hur han landar får läsaren inte veta förrän i slutet av boken.
När månen glömde omfattar flera parallella berättelser såväl i text som i bild. Vissa berättelsespår är uppenbara, andra mer gåtfulla. Det är ett ambitiöst upplägg som tillåter läsaren att gå i dialog med berättelsen, förundras och tolka utifrån egna erfarenheter och referensramar. Greppet ger bilderboken ett genomgripande allålders­ tilltal då var och en kan förnimma och förstå utifrån sina egna erfarenheter oavsett ålder.
Texten, som översatts till njutbart spar­ smakad svenska av Anna Gustafsson Chen, rör sig på flera plan. Dels i form av korta dik­ ter som vänder sig till ett ”du” och laddats av en stark känsla av vilsenhet i tillvaron,
av att något gått förlorat: ”Det du såg ser du inte mer. / Sommarvinden blåser förbi
/ och på ett ögonblick är den försvunnen. / Det du mindes har du glömt. / Kvar finns bara trädens vajande / skuggor på marken.”. Dels skildras ett sagoaktigt äventyr om hur månen plötsligt försvinner, vad det ställer till med och hur en liten pojke lyckas rädda månen och sätta tillbaks den på himlen.
Ett sätt av många att greppa När månen glömde är att se pojkens berättelse som
en vaken dröm, i vilken barndomsminnen återvänder i förvrängd men betydelselad­ dad form. Kanske är ramberättelsens man på balkongen bokens underförstådda berät­ tare som handlöst (och ofta ordlöst) faller in i sitt eget svindlande medvetande? Läsaren fängslas också av att berättelsen är både brett universell och djupt personlig. Månens försvinnande drabbar mänsklig­ heten i form av såväl klimatkris som existentiell kris: ”Det var som om univer­ sum / hade övergett vår värld”. Månen är människornas ledstjärna. Utan den är de vilsna och olyckliga. Försök att ersätta den med massproducerade attrapper fungerar enbart för stunden. För pojken som hittar den nedstörtade månen antyds i sin tur en familjekris som får konturer av den varma
     48
En natt när det blev strömavbrott över hela världen, klättrade de upp på taket och förundrades inför det väldiga mörkret. Ingen delade den stilla och svindlande stunden med dem
N
E
P
C
R
E











































































   5   6   7   8   9