Page 3 - Opsis nr3 2019
P. 3

O SISRE
Små barn är inga helgon
Hur ska det gå för Toribio?
av ISOL
Övers: Dag Henried Alfabeta 2019
Toribio, två och ett halvt år, möter min blick med stora, mandelformade ögon på bilderbokens första uppslag. Vi får veta att hans föräldrar ”älskar honom väldigt mycket”. Men också att de är helt utmat­ tade av sonens nattliga aktiviteter och
det dagliga manifesterandet av den egna viljan. Vi kan alla känna igen oss i ISOL:s bildgestaltning av småbarnsföräldrarnas periodvis tröttsamma liv. Sömnbrist är en vanlig komplikation. Det är en klen tröst att det blir bättre med tiden.
Svettdropparna yr runt mamman som kämpar med hårtvätt och matsituationen. Ingen av föräldrarna vill avbryta sin natt­ sömn och de tycks ganska oförberedda på föräldraskapets komplicerade innebörd.
Toribio uttrycker sig mest med gester, ljud och enstaviga ord som Nää! och Hääst!
 S AR
   Boken är utformad med största om­ sorg gällande innehåll, materialval, teknik, grafik, färghållning och ljusbehandling. Bilderna har en stark närvarokänsla, ser
ut att vara skissade på omslagspapper med grov gräng. Här finns en medveten rytm mellan det nattligt svarta, de gråblåtonade uppslagen och det skarpa vita ljuset som avslöjar de inblandades känslolägen. Så skapar ISOL en rytmisk spänning som
succesivt ökar tills vi når den häpnads­ väckande finalen.
De utslitna föräldrarna drömmer om en framtid med ett barn som helt ändrat beteende och uppför sig som de önskar, dvs. sitter på pottan, vill bli tvättad, äter och har god nattsömn. De är ett lätt­ fångat byte för en annons som utlovar hjälp med problemlösning genom veten­ skaplig metod och naturliga läkemedel. Föräldrarna besöker rådgivaren, förkla­ rar situationen och går därifrån med ett undergörande pulver och en räkning på SEK 2 500:­ och ett löfte om ett snabbt resultat. Vilket de också får om än helt oväntat. De strör pulvret på Toribios kudde och sover båda långt in på nästa dag. ISOL tar verkligen ut svängarna
i det hissnande slutet med den gulliga katten som Toribio omvandlats till. I en liten seriestripp på höjden kan läsaren bocka av att den lilla katten äter snyggt, slickar sig ren, bajsar i kattlådan, sover länge och inte stör föräldrarna på natten. Precis som de önskade.
En både humoristisk och högst allvarlig skildring som bygger på igenkän­ nande och samtidigt öppnar för tankar om det lilla barnets integritet och rätt att vara människa. Det chockerande slutet
kan verka avskräckande på vuxna, det är lika drastiskt som många folksagors och kan sätta igång, först ovälkomna, sedan välgörande tankar hos de högläsande föräld­ rarna. Jag tror däremot inte att slutet skrämmer små barn.
Originalets titel är ”imposible”, ISOL bör ha haft en mening med valet av begreppet omöjlig.
Är det föräldrarna eller Toribio som är omöjliga? Eller hela den komplice­ rade situationen? Räcker det att som förälder älska, göra sitt bästa, stå ut och följa den lilla människans utveckling, ställa upp och leka?
 44
N
E
P
C
R
E









































































   1   2   3   4   5