Page 1 - Opsis nr3 2019
P. 1

O SISRE
Kulturhistoria
Eldtjuven
Text: Ana Paula Ojeda Ill: Juan Palomino Övers: Britta Dreborg Hjulet 2019
   Allt fler bilderböcker produceras med äldre barn, tonåringar och vuxna som tänkbara läsare. Det är svårt att förstå varför enbart förskolebarn ska få njuta av intressanta bildberättanden, bilder är lika spännande att utforska oavsett ålder. På liknande sätt är högläsning en allålders­ aktivitet, allt beror på innehåll och konst­ närlig utformning.
Utgivningen av innehållsmässigt mer komplicerade bilderböcker ökar i långsam takt och framför mig har jag Eldtjuven vars författare, Ana Paula Ojeda, intresserar
sig för förspanska och nutida myter och världsåskådningar hos Centralamerikas ursprungsfolk, läser jag i efterskriften. Illustratören, Juan Palomino, är också mexikan och i hans bilder läser jag in påverkan från traditionellt hantverk och konstnärlig utsmyckning, vilket bidrar till att göra berättelsen levande.
Boken inleds med en del fakta om
det märkliga djuret pungråttan, som inte lever i våra områden. Därefter kan det vara klokt att slå upp efterordet och ta
del av lite mytologiska fakta som visar vilken betydande roll pungråttan har i mytologin och de gamla folksagorna. Ett inflytande som bl.a. gör att pungråttans långa svans kan användas som smärtlind­ rare vid förlossningar, den får allt att flyta
bort och har läkande egenskaper enligt myten. Tlacnache är ett av jordens äldsta däggdjur, den levde redan för 50 miljo­ ner sedan. När den hotas kan den falla timmavis i koma, så att fiender betraktar den som död. Det är pungråttan som stjäl elden från Eldfrun till människorna i lik­ het med titanen Prometeus i den grekiska mytologin. De får båda ett gruvligt straff av gudarna. Pungråttan jagas av Eldfrun som slår tjuven i småbitar, vilka han senare sammanfogar och återger livet. Detta är enligt myten förklaringen till den udda förvandlingskonsten. Det riktiga djuret lever oftast i två och ett halvt år.
Palominos bilder har en berättande karaktär och är mycket innehållsrika och öppnar för olika tolkningar. På ett uppslag syns en flod som slingrar sig fram genom blekgula marker, helt uppbyggd av fiskar i blå och gröna nyanser. Påminner om Viola Gråstens textila verk. Det finns överlag
en stark mönsterkänsla i de dekorativa bilderna som aldrig tar ytliga poänger. Naturskildringen med starkt kontrasteran­ de färger är bildernas botten. Agaven är viktig, ur den utvinns brännvin, vilket till­ talar pungråttan som är en riktig festprisse
och nyttjar både agavebrännvin, mescal och tobak. Den Boterotjocka Eldfrun (Fernan­ do Botero är en nu verksam colombiansk konstnär) är bildsatt i dubbel spegelvänd upplaga, där hon dels vaktar elden, dels majsen. Den visa, listiga pungråttan över­ listar den frodiga Eldfrun och stjäl lite eld med den långa svansen och gömmer den i magfickan. Det är därför svansen är hårlös på de senare djuren. Med elden och ljuset följer tiden, årstidsväxlingar samt förutsätt­ ningar för mänskligt liv enligt många myter världen över. I Sydamerika ger majsfälten fyra skördar och eftersom ”lågorna slukar det gamla livet och ger plats för det nya”, så använder bönderna svedjebruk.
Myten är ledigt berättad, informa­ tionsrik och vid närmare eftertanke inte så exotisk som den först verkar. Det finns ju så många mytologiska förklaringsmodeller om människans tillkomst.
Både illustratör och författare är rela­ tivt unga och vi kan förvänta oss mer av dem, kanske översatta och utgivna genom det outtröttliga förlaget Hjulet. Se också https://varldslitteratur.se/
Susanna Ekström
recensent och litteraturpedagog
S AR
  42
Pungråttan tyckte mycket om fester,
Han gillade agavebrännvin, mescal och tobak, och han var förtjust i pungråttedamer.
Att festa var ett sätt att närma sig hudarna
Pungråttan festade väldigt ofta.
Därför kom ham mycket nära gudarna, och därför visste han
var han skulle hitta elden.
N
E
P
C
R
E



































































   1   2   3   4   5