Vad vore böcker utan bibliotek?

Sitt inte och häng över en bok hela dagen, gå ut och lek, sa man till mig när jag var barn. Varvid jag smugglade med mig boken och gick ut och satte mig på en sten eller stubbe och fortsatte läsa.

Vad som anses bra för barn varierar över tid  och samhällsförändringar. I dag är alla överens om att det är viktigt att barn läser. Men om politiker och beslutsfattar verkligen menar vad de säger skulle inte bibliotek läggas ner, bokinköp till biblioteken  minska och bokbestånden krympa. Ingen skola skulle vara utan bibliotek. Trots att det är lag på att det ska finnas bibliotek  i varje skola, har bara 37 % av Sveriges elever tillgång till bibliotek med halvtidsbemanning, skriver Kalle Güettler i sin artikel på sid 4 . Många skolbibliotek har inte ens ett obemannat bibliotek och det är väldigt ojämlikt fördelat över landet.
Glädjande och lite hoppfullt är det ändå att en utredning tillsattes i höstas för att stärka skolbiblioteken. Och nu verkar regeringen äntligen  lyssna till argument från dem som är insatta i frågan, menar Güettler. I november i år ska enmansutredaren Gustav Fridolin redovisa resultatet.
Hoppfullt är det också att läsa om Lund där alla förskolor har fått egna bibliotek och om att Malmö har beslutat att bygga tre nya bibliotek de fem närmaste åren.

Ös böcker över barnen är en mening som har malt i mitthuvud medan vi har arbetat med det här numret och talat mycket om bibliotek. Men var kommer den ifrån? Någon läsfrämjarkampanj? Motto för en grupp som kämpar för läsning? Jag googlar och ser att det är titeln på en bok av Sven Wernström som kom 1990. Han var en av de många författare som debuterade 1945men är idag föga läst liksom många andra av de som debuterade samma år. Några är fortfarande högaktuella, som Lennart Hellsing och Tove Jansson och förstås Astrid Lindgren. Hon hade debuterat redan 1944 med Britt-Marie lättar sitt hjärta (som däremot är rätt bortglömd idag), men Pippi Långstrump kom 1945 och hennes 75-årsjubileum firas nu i hela Sverige och långt utanför Sveriges gränser. Läs mer om det på På gång sid 33. 
Jag tycker att det är fantastiskt och egentligen helt otroligt att en barnbok har kunnat bli en sådan mäktig symbol och betytt så mycket för så många människor runt om i världen och för bilden av Sverige i andra länder. Det visar verkligen på litteraturens kraft. Och hur ska det gå med den om vi inte har bibliotek för våra barn?

Birgitta Fransson