Previous Page  12 / 14 Next Page
Information
Show Menu
Previous Page 12 / 14 Next Page
Page Background

60

R

O

P

S IS

R

E

C

E

N

S

E

R

A

D

römmar är viktiga i kampen för ett

bättre liv eller en bättre värld. Det visste

redan de gamla grekerna – Aristoteles lik-

ställde en människas hopp med en vaken

dröm. Det visste också Martin Luther

King som gjorde politik av sina drömmar

i sitt berömda I have a dream-tal, och

det visste Sigmund Freud som kallade

dagdrömmen för ett vilorum för sargade

själar – ett människans sätt att skapa hopp

i tröstlösa situationer. Och för bara ett par

månader sedan skrev DNs Johan Croneman

en omtalad text (”Hur jag slutade ängslas

och lärde mig älska dagdrömmen” publi­

cerad i DN kultur den 18 september i år)

i vilken han hyllar dagdrömmen och – fan

tro´t – faktiskt påstår att han dagdrömt sig

till såväl jobbet på den stora dagstidningen

som lägenhet i Stockholms innerstad.

Allt detta tänker jag på när jag läser

Hannah Arnesens

På natten flyger vi

, en

bilderbok om just hur vårt inre liv kan

kontrastera mot en grå, trist och kanske

till och med tragisk verklighet och göra

den uthärdlig. En bok om att även små

kroppar kan härbärgera stora drömmar.

Kanske är det till och med barnen som i

sin av vuxna ofta kringskurna värld mest

av allt behöver drömmen för att stå ut och

komma vidare?

På natten flyger vi

är Hannah Arne-

sens debutbok, och den har blivit väl

emottagen: ”En stjärna har fötts” skrev

Expressens recensent Karin Olsson i sin

recension av denna textmässigt väl kon-

denserade bok med färgrika illustrationer

– några mullrande hotfulla, andra varma

och idylliska.

På bokens tolv uppslag möter läsaren

barn som längtar: bort från morfars bruna

kök, bort från den instängda tillvaron som

asylprocessen innebär, bort från livet i

skuggan av storasyrran och hennes stora och

läskiga kompisar och bort från den stressiga

promenaden där stora människor försöker få

Drömmar på allvar

På natten flyger vi

Av Hannah Arnesen (text och bild)

Natur och Kultur 2016

en till eller från dagis så snabbt det bara går.

Barnen i boken använder i sin längtan

bort ett och samma verktyg: det klassiska

drömmandet. Att textraden ”Men på natten

…” återkommer antyder att det är nattliga

drömmar boken handlar om, men det kan

nog lika gärna handla om dagdrömmeri

om vad som kan komma hända på natten,

när alla vuxna sover. Som för exempelvis

Sarah. ”På dagen är hon inomhus. Längtar

och vinkar till molnen. På natten står hon

på det högsta hustaket, spelar trumpet för

måsarna och når hela himlen med handen”.

Eller för Noah som sitter och har tråkigt

i sin gamla morfars bruna

kök med en kopp kaffe och

morfaders tidning framför

sig, och drömmer om att

vara korvgubbe i en solig

grässlänt och kasta korvar

åt barnen och ”känna hela

staden”.

Fint nog är det inga

konsumtionskrävande

drömmar som Arnesen

skildrar. Inga drömmar om

mer leksaker, snabbare bilar

eller nyrenoverade kök.

Istället möts vi av de riktigt

stora drömmarna. De om

frihet, styrka, trygghet och

kontakt. Och häri ligger

bokens storhet och attrak-

tionsförmåga.

Illustrationerna är

varierade i sitt uttryck: flera

av dem är dämpade och

gråa för att uttrycka vardagen, men några

av dröm-illustrationerna har ett kittlan-

de, ibland nästan skrämmande, uttryck.

Uppslaget som skildrar hur barnens

höghusområde nattetid förvandlas till en

rymdstation är inget som direkt skulle

underlätta insomnandet för mig. Även det

sista uppslaget där barnen flyger omkring

fritt i rymden i sovande tillstånd är snudd

på otäckt, snubblande nära vad jag skulle

kalla en mardröm. Jag får associationer

till tragedin i Khao Lak, till World Trade

Center i New York och till drogade och

utslagna gatubarn. Men det får stå för mig.

Bilden andas säkerligen tillitsfullhet och

frihet för andra. Barnet jag läser tillsam-

mans med tittar fascinerat: ”De flyger

utan vingar!”.

Den berömda 1900-talsfilosofen

Bertrand Russell gick så långt att han häv-

dade att drömmar borde behandlas med

lika mycket respekt som det vakna livet.

Och ja? Kanske är drömmar upplevelser

vi borde ta på allvar? Hannah Arnesen

gör det i alla fall i den här fina boken som

säkerligen kan inspirera till mer trösterikt

drömmande.

Tinni Ernsjöö Rappe

Journalist, författare

och forskningskommunikatör

Hanna Arnesen