1 / 14 Next Page
Information
Show Menu
1 / 14 Next Page
Page Background

49

T

aiwanesiske Chin-Yan Chens bilderbok

Tuppens nya kläder

som utkom 2006 på

engelska får nu svensk språkdräkt. Det rör

sig om en fullfjädrad bilderbok där balan-

sen mellan ord och bild är mästerlig. Den

sparsmakade texten samspelar på bästa sätt

med de variationsrika bilderna.

I en tid då djurstudier och rentav områ-

det

avian poetics

, fågelpoetik, är en tolknings-

gren på frammarsch lutar sig Chen tillbaka

mot en tuppskildring med smak av fabel och

saga. Fågelpoetik handlar om fåglars närvaro

i skönlitteraturen i egenskap av just fåglar,

om deras fågelsärart i relation till människan.

Men hos Chen lånar sig fågelskepnaderna till

en traditionsenlig beskrivning av identitets-

sökande och strävan efter tillhörighet som

anknyter mer till människans belägenhet

än fågelns. Fågelflocken fungerar som bild

för gemenskap. Att tuppen är ställföreträ-

dande människa understryks inte minst av

att näbben i text benämns näsa. Den tunna

tuppen är känslig: ”Inte heller tålde han/

pollen. Det fick hans/känsliga näsa att nysa”,

heter det om honom. Texten är rakt på sak

och utforskar inte bilderbokens möjlighet till

poetisk spännvidd närmare.

Chen fick 2015 svenska IBBYs Peter

Pan-pris för en översatt bok från ett

icke-västerländskt område för bilderboken

Guji Guji.

Boken handlar om en kroko-

dil som kläcks i en ank-kull, en ankodil.

Berättelsen är en variant av H C Ander-

sens

Den fula ankungen

med motsvarande

tematik kring tillhörighet och likhet. Även

i

Tuppens nya kläder

rör det sig om ägg och

kläckning i en lekfull och lätt sampling av

både Den fula ankungens tillhörighetste-

matik och ett uns av Kejsarens nya kläders

spel mellan att vara avklädd eller påklädd,

avslöjad eller duperande.

Om texten i

Tuppens nya kläder

är karg

är däremot Chens bildberättande skirt

Näbbig och stilren

bilderbok

Tuppens nya kläder

Av Chin-Yan Chen

Översättning Marianne Lindfors

Hippo 2016

poetiskt med vackra förtätade naturbilder.

Bilderna ryggar inte heller för dramatik

och komik som i gestaltningen av ett

gigantiskt vattenplask som fyller uppslaget

till bredden. Särskilt de etablerande bilder-

na är sirliga jordtonade landskapsvyer ur

grässtrå-perspektiv. I landskapet döljer sig

ett brunmurrigt ägg. Ur det föds Tuppen

triumfatorisk men fjäderlös. På grund av

sin fjäderlöshet får han inte vara med de

granna fåglarna. Men då han råkar ramla i

lera och all världens bråte fastnar på hans

kropp vinner han tillträde i tuppgruppen

med de andra färggranna fåglarna. Då

den brokiga skaran beger sig på en båttur

kapsejsar slutligen båten och vid denna

bokstavliga vändpunkt avslöjas samtliga

tuppar i själva verket som fjäderfria.

Äventyret kring fjäderdräkten avrundas i

skrattig samvaro och bokstäverna

C A M P guppar kring på vågorna, något

som för tankarna till queerpolitik, norm-

kritiska överklivningar och könsförklädnad.

Tupparna kan alltså utan tvekan läsas som

färggranna dragqueens, ett drag som före-

kommer även i andra aktuella böcker med

stark fågelnärvaro som exempelvis på för-

och eftersättsbladen i finlandssvenska Minna

Lindeberg och Linda Bondestams bilderbok

Boggan och Kyösti Kekkonen

(2015). Markörer-

na som pekar i den riktningen är ändå bara

ett uns av helheten, som en lättsam gest som

inte tynger boken med didaktiskt innehåll.

Tvärtom är tematiken om att acceptera sina

livsvillkor tidlös och dessutom känslosamt

beskriven, men visuell finess.

Mia Österlund

docent i litteraturvetenskap

R

O

P

S IS

R

E

C

E

N

S

E

R

A