Fantasy – en genre med många världar


Av Per Israelson

Vad är fantasygenren idag? Kanske förknippar de flesta av oss fantasy med storslagna episka berättelser om kampen mellan onda, illvilliga trollkarlar och goda, renhjärtade hjältar. Gärna förlagda i en fantasivärld med vaga konturer av europeisk medeltid. Och med drakar och demoner. Sagan om Ringen, Game of Thrones, Bröderna Lejonhjärta. Det är en sorts fantasy som etablerades under 1970- och 80-talen, då fantasy som genrebegrepp för första gången kom att fungera som marknadskategori, med egen hylla i bokhandel och bibliotek.
Även om detta inte på något sätt är en oriktig beskrivning – fantasy är förvisso ofta medeltid, magi och drakar och demoner – så ger en hastig överblick av fältet också en betydligt mer komplex bild. Fantasygenren är idag kanske bredare än någonsin. Efter att under sitt publika genombrott på 1980- och 90-talen ha dominerats av det slags sekundärvärldsfantasy som i hög utsträckning grundlades av J. R. R. Tolkien och hans efterföljare (och efterhärmare), där äventyret helt och hållet utspelade sig i en annan, sekundär värld styrd av andra, ofta magiska naturlagar, har de senaste tjugo åren uppvisat en fantasy som i högre utsträckning rör sig mellan världar. Den uppdelning och sammanblandning mellan en vardaglig – inte sällan tråkig – verklighet och en magisk och spännande, inte sällan skrämmande, värld som berättelserna om Harry Potter är ett exempel på har kommit att spela en, om inte dominerande, så åtminstone tungt vägande funktion för genren.

Denna passage mellan världar är visserligen inte någonting nytt för fantasy. Redan de urtexter som utgör genrens upprinnelse – som Lewis Carrolls Alice-böcker, eller Edith Nesbits och George McDonalds barnböcker – inbegriper ofta en färd från vår värld till en annan, genom ett kaninhål till exempel. Vi kan här tala om portalfantasy, där den andra världen nås genom just något slags tematiserad portal, bortom vilken det fantastiska äventyret utspelas. Men en tydlig skillnad i samtida fantasy är att resan till fantasyvärlden allt mer sällan är enkelriktad. När sekundärvärldsfantasy som Sagan om Ringen, eller för den delen bröderna Lejonhjärtas och syskonen Pevensies portalfantasy i Törnrosdalen och Narnia, helt och hållet utspelar sig i en annan värld, som inte inverkar på den verkliga världen, kan vi idag se hur undergenrer som urban fantasy och dark fantasy tematiserar just den andra, magiska och mytiska världens intrång i vardagen. Framgångsrika bokserier som Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs Cirkeln-trilogin, liksom Pax-böckerna av Ingela Korsell, Åsa Larsson och Henrik Johnsson och Martin Olczaks och Anna Sandlers tre bokserier om Jack illustrerar tydligt denna vändning mot en inträngande fantasy. Här hotar en mytisk och magisk världsordning själva grunden för en modern världsuppfattning. Hjältarna färdas ofta genom passager till andra, underjordiska och gömda världar. Men vad viktigare är: dessa främmande världar färdas också in i vår värld och tvingar fram en ny förståelse av verkligheten, där det kanske visar sig, som i Pax och Cirkeln, att andra naturlagar råder. Resultatet är ofta lika svindlande som fängslande: en stundtals överraskande och oroväckande förhandling mellan olika ontologiska plan. Portaler leder till andra världar, men de låter också denna andra värld tränga in i och hota vår verklighet.
Läs mer i Opsis nummer 3!

Vill du prenumerera på Opsis Barnkultur? Gå in på Prenumerera i vänsterspalten och fyll i kupongen så kommer Opsis till din brevlåda!