Bilder, böcker och bokmässa

Bild är i fokus på Bokmässan i Göteborg 27–30 september och även i detta nummer av Opsis. Både här och på mässan kan du möta Sarah Sheppard och Johan Egerkrans, två sinsemellan väldigt olika tecknare som har det gemensamt att de bland annat tecknar intressanta monster. Fast jag tror inte att Sarah skulle kalla sina dinosuarier för monster, hon tycker alldeles för mycket om dem för det.

Forskaren Tarja Karlsson Häikiö skriver om hur viktigt det är med bildundervisning och andra estetiska ämnen i skola och förskola och berättar om hur hon använt björnen Paddington för samtal om flykt, hemlöshet och miljöförstöring.
Titta också på omslagen till böckerna i artikeln om fantasy, en intressant bildkavalkad från Narnia och Bröderna Lejonhjärta till dagens utgivning. Den artikeln lärde mig mycket om de olika subgenrerna i fantasy, som jag tidigare inte har lyckats hänga med riktigt i. Och möt Maria Turtschaninoff som är en stor fantasy-stjärna i sitt hemland Finland, men tyvärr förhållandevis okänd i Sverige.

En kort intervju med Alma-pristagaren Jacqueline Woodson har vi också fått. Även hon kommer till bokmässan och samtalar med Maria Lassén-Seger om sorg och hopp – ett fantastiskt tillfälle för alla mässbeökare som inte hört henne tidigare. En enda av hennes många böcker finns hittills utgiven på svenska, Brun flicka drömmer. Den talade alla så oerhört varmt om att jag blev lite misstänksam. Så bra kunde den väl inte vara! Det lät svårt med en berättelse på fri vers och det svenska omslaget är visserligen vackert men lite vuxet och finkulturellt. Men när jag väl öppnade boken blev jag omedelbart fast. Innan jag hann hejda mig hade jag läst en tredjedel av boken och var helt uppslukad. Det kändes inte som om jag hann andas ens. Och jag har mött tolvåringar och tonåringar som inte heller har kunnat släppa boken.

Men allt handlar inte om bokmässans föreläsare. Vi är oerhört glada åt Karin Helanders artikel om Ingmar Bergman och Sagoteatern. Så intressant att Bergman redan i början av 40-talet hade så progressiva åsikter om barnteater och barns upplevelse av teater! Tvärtemot den gängse uppfattningen att barnteater skulle vara pedagogisk menade han att barn uppskattar poesi, konstnärlighet och fantasi. Och att de inte är rädda för starka effekter. Och det styrktes av teaterbesökarna själva som fick skriva om och utvärdera det de sett. Man kan inte annat än beundra hans framsynthet och konstatera att debatten om pedagogik kontra konstnärlighet och hur mycket skrämsel barn tål fortfarande pågår, 75 år senare.

Birgitta Fransson